yessicaholmgren

En av allt bäst med att bo i hus är att vi bara kan öppna dörrn och släppa ut Amos. Han går som han vill och vi kan ha han lös ute på gården. Han börjar kunna tomtgränserna ganska bra,även om han testar ibland. Men mer än så kan vi nog inte begära eftersom detta är inget han är van vid sen innan. Det har hänt en hel del i hans skalle i sommar, han har lugnat ner sig mycket och är inte lika stressad längre. Han lägger sig oftast på bron eller i närheten av oss när vi är ute och donar, inte stressar runt och badar stup iett som vi trodde han skulle göra. Han springer ner till sjön nån gång och badar benen, inte mer än så om inte vi går dit ner. Men det roliga är om det kommer folk så ska han genast busa och då glömmer man ju så lätt tomtgränserna helt plötsligt.

I sommar har det mestadels tränats apportering med honom. Har alltid avslutat träningen med att gå ner på bryggan. För ett år sen satt han och skakade,hoppade och gallskrek för han ville i. Nu är han knäpptyst, lägger sig ner av sig själv och slappnar av. Han är mer nyfiken på vad grannarna har för sig. Det är perfekt när det vakar, det är lagomt mycket störning för honom.

Förra veckan la husse ett viltspår, han la det lite kors och tvärs med några återgångar. Inga raka vinklar som vi alltid annars har gjort, utan lite mer som en älg har kunnat gått. Han fick söka upp spårstarten själv, den hade han lite problem med att hitta först. Men sedan tog han upp spåret bra och spårade fint, det blev många ringningar eftersom spåret var så krokigt. Men det fixade han bra, det blev ett låångt spår över en väg och i lite olika terränger. Så efter 45min spårning hittade han äntligen sin älskade klöv! Fördelen med tjurskallen är att han aldrig ger upp.